melodicrocktips

Jag skulle tro att många har hört talas om och även hört albumet "Blue Murder" med Blue Murder, John Sykes projekt efter att han fick lämna Whitesnake. Vi skall komma tillbaka till detta kritikerrosade album senare i dagens inlägg. Men inleder med det andra albumet utav gruppen.


"Nothin but trouble" släpptes 1993 med samma medlemmar som på första släppet nämligen de två supermusikerna Carmine Appice, trummor och Tony Franklin, bas. Dessutom medverkade bland annat Marco Mendoza, bas, en man som skulle komma att figurera i flertalet Sykeskonstellationer framöver.

Denna uppföljare håller nästan lika hög klass som det självbetitlade första släppet. Det är bra tryck i låtarna med det karakteristiskt tunga gitarrsoundet John Sykes besitter på whitesnakes sjäkvbetitlade släpp ifrån 1987. Ett sound som Sykes gjort till Blue Murders egna med blixtrande solon däremellan. Alla låtarna är skrivna av Sykes själv förutom en cover på Small Faces "Itchicoo Park", en förövrigt bländande bra version.
Vad som drar ner kvalitén på plattan är att det är lite många lugna låtar. Det är förvisso bra låtar men då alla dessa ligger

på den senare delen av skivan blir det lite segt. "Love Child" heter den bästa låten på skivan som också denna finns på senare delen av skivan.

 

Jag har givetvis inte glömt av debutskivan som är en klassiker bland intresserade av melodisk hårdrock.  Debuten bjuder på starka låtar med tyngd i arrangemangen men även med känsla och lite blues implementerad i lirandet här "Jelly Roll".

Det finns tyvärr inte så många klipp på tuben men jag postar upp två till här som den första ifrån "Nothin but trouble" och andra ifrån debuten.

Save my love och Billy